Vi behöver mer mänsklig mognad – inte bara mer teknik

När tekniken rusar och demokratin vacklar satsar Lene Rachel Andersen på något oväntat: nordisk folkbildning. Hennes mål? Att skapa en global motkraft – rotad i mänsklig mognad.

Från ett kontor ovanför ett snabbköp i Köpenhamn jobbar författaren och tänkaren Lene Rachel Andersen med en storslagen idé: att sprida den nordiska folkbildningens kraft till resten av världen. Med bakgrund som ekonom, futurist och filosof har hon blivit en nyckelperson i Europas samtal om bildning, demokrati och mänsklig utveckling. Hon är författare till 21 böcker, bl a The Nordic Secret och grundare av Global Bildung Network – en plattform där hon knyter ihop filosofi, samhällsbygge och personlig mognad.

Allt började i scouterna

Som tolvårig ledare inom Scouterna fick hon en tidig insikt i hur mycket det betyder att bli sedd och lyssnad till. När en sjuårig flicka under en promenad sade till Lene – ”det här är första gången någon lyssnar på mig” – så etsade det sig fast. Det blev startpunkten för ett livslångt engagemang för människors växande.

Några år senare som lärarvikarie mötte hon skolans möjligheter och begränsningar. Hennes intresse för utveckling väcktes när personlighetstester, egentligen avsedda för vuxna, användes på elever – och de som bedömdes som ”omogna” visade sig vara mest självständiga. Det väckte också den fråga som fortfarande driver henne: Hur skapar vi miljöer där människor verkligen får växa?

Trygga rum som utmanar – inte skyddar

Hon lyfter särskilt fram folkhögskolans idé: att utmana snarare än instruera, och att skapa trygga rum där människor vågar möta andras tankar – inte skyddas från dem. 

– I många länder är ”safe spaces” platser där ingen utmanas. I vår tradition handlar det om att just våga utmanas, säger hon.

Framtidens folkbildning och språk för AI-eran

Samtalen hon leder i Global Bildung Network bygger på den gamla folkbildningens anda men med blicken fäst på framtiden. Precis som för 175 år sedan krävs nya begrepp och nya sätt att förstå världen när vi nu lämnar industrisamhällets logik. 

– Vi behöver prata om framtiden på andra sätt, med språk som tar höjd för AI, blockkedjor och de enorma skiften vi står inför. Men också med mänsklighet. Det handlar inte bara om teknik, utan om hur vi förstår oss själva och våra samhällen i en ny tid.

Tekniken skrämmer henne inte – tvärtom. 

– Om vi inte deltar i utvecklingen kommer den ske utan oss. Vi behöver globala samtal och strategier för att hantera AI och andra disruptiva teknologier.

Men utveckling, menar hon, kan aldrig planeras in i detalj – varken teknologiskt eller mänskligt. 

– Du kan skapa goda förutsättningar, men inte förutsäga resultatet. Människor utvecklas olika. Och det är just det som är så fint och inspirerande.

Bildning som transformation – inte information

Hon betonar hur avgörande det är att få mötas i komplexiteten, inte minst i tider av polarisering och snabba lösningar. Genom att lyfta in bildning som en levande, mänsklig process snarare än något statiskt, öppnar samtalen för transformation – både på individnivå och i större skala. 

– Vi behöver fler platser där vi inte bara diskuterar vad vi tycker, utan hur vi tänker. Där vi får syn på våra egna förförståelser och blir ödmjuka inför andras. Det är en form av intellektuell generositet som jag tror är helt nödvändig för att demokratin ska överleva, säger hon.

När bildning blir global och personlig

Att samtalen sker över nationsgränser är ingen slump. Hon menar att det är just i mötet mellan olika erfarenheter, språk och livssyner som bildningen får sitt djup. 

– När vi samtalar med någon från en helt annan kontext så tvingas vi formulera oss klarare, och vi upptäcker ofta vad vi själva egentligen tror på. Det blir tydligt vad vi tar för givet, och det är där bildningen börjar – i det som skaver lite, det som inte går att säga snabbt.

Bildning är inte elit – det är mänsklighet

Just därför är Lene Rachel Andersen också noga med att bildning inte reduceras till något elitistiskt eller akademiskt. Tvärtom. Hon ser bildning som något djupt mänskligt – en inre rörelse snarare än en yttre merit. 

– Bildning är inte att ha läst rätt böcker. Det är att ha blivit berörd, förändrad, att ha upptäckt att världen är större än man trodde. Det kan börja i en bok, absolut, men det kan lika gärna börja i ett samtal, en kris eller en resa, säger hon.

Den nordiska modellen som inspiration – inte ideal

Hon återkommer ofta till det nordiska – inte som en plats att romantisera, men som ett exempel på hur bildning, jämlikhet och demokrati historiskt har hängt ihop. De nordiska ländernas framgångar, menar hon, bygger till stor del på den kulturella infrastrukturen av folkrörelser, studiecirklar och ansvar.

Omdöme viktigare än fakta

I sina böcker beskriver hon hur bildning inte bara formar individer utan även hela samhällen. Hon menar att vi befinner oss i ett paradigmskifte där teknologisk utveckling, klimatkris och geopolitisk oro utmanar våra institutioner och tankemodeller. För att kunna navigera i det här landskapet krävs mer än fakta – det krävs omdöme, empati och ett slags inre kompass. 

– Tekniken går så snabbt nu att vi inte hinner bygga regler, lagar och strukturer i samma takt. Då behöver vi människor som är bildade – inte i meningen ”färdiga”, utan i meningen reflekterande. Människor som orkar stå i det oklara, tänka tillsammans, våga förändras och ta ansvar.

Ett nytt upplysningsprojekt

Hon pratar om bildning som ett långsamt motgift mot snabb konsumtion, ytliga svar och algoritmstyrda bubblor. En plats där människan får vara hel – inte bara ha en funktion. 

– Vi behöver ett nytt upplysningsprojekt. Ett som utgår från mänsklighet, ömsesidighet och hållbarhet – inte bara från rationalitet och framstegstänkande. Det handlar inte om att gå bakåt, utan om att gå djupare.

Börja med oss själva – men stanna inte där

Så vad gör vi, då? Hur skapar vi en ny upplysning i en värld som snurrar allt snabbare? Lene menar att vi måste börja med oss själva – men inte stanna där. Att det krävs både inre och yttre arbete, både reflektion och handling. 

– Vi behöver skapa fler rum där människor får tänka högt tillsammans, utan att bli ständigt avbrutna under ett samtal, att inte kunna tala färdigt. Det beskriver hur svårt det har blivit att lyssna – riktigt lyssna – i ett samhälle som ständigt pockar på vår uppmärksamhet.

Samtalet som träningsplats för mänsklighet

Hon föreslår att vi återuppfinner något så enkelt – och så radikalt – som samtalet. Inte som debatt eller diskussion där någon vinner, utan som en plats där vi bygger något gemensamt. Det är precis den typen av samtal hon själv leder i Global Bildung Network. 

– Det kan låta litet, men det är stort. För samtalet är där vi tränar vår mänsklighet. Där vi övar empati, omdöme och nyfikenhet. Och om vi inte tränar de musklerna så förlorar vi dem.

Bygga institutioner för det vi kan bli

Men hon stannar inte vid individen. Hon vill se skolor som undervisar i omdöme, företag som premierar helhetstänk, och politiker som vågar prata om mening – inte bara tillväxt. 

– Vi måste bygga institutioner som inte bara speglar det vi redan är, utan det vi kan bli. Bildning är inte att ställa krav på människor, det är att lita på att de vill växa.

Organisera hoppet

Hon tror på människan. Det är tydligt. Och kanske är det just därför hennes budskap biter sig fast – mitt i all oro, mitt i all förändring. 

– Jag tror inte vi har något annat val. Vi måste hoppas. Men det räcker inte att hoppas – vi måste också organisera hoppet. Göra det till något vi bygger tillsammans.

Läs mer om Lene Rachel Andersen, The Nordic Secret och Nordic Bildung  →

 

Av Lena Gustafsson