Krönika:

Så här är det att bo i Silicon Valley just nu

På ytan ser allt ut som vanligt. På kaffestället i Palo Alto är det lika fullt som alltid. Pitcharna är lika självsäkra. AI-snacket är intensivt.

Silicon Valley är ett unikum – ett färgstarkt, globalt kraftfält där talang och driv är viktigare än pass och bakgrund. Men sedan årets början har något nytt smugit sig in. Det mullrar på campusen. Det viskas i techjättarnas korridorer. Och, det oroas runt köksborden i alla de hushåll där någon lever med visum, forskar inom “fel” område eller arbetar med något som politikerna på federal nivå precis bestämt sig för att avskaffa.

Den akademiska världen är en superkraft

Universiteten har alltid varit en del av Silicon Valleys framgångssaga. Stanford, UC Berkeley, och de andra toppskolorna har försett industrin med kunskap, idéer, talanger och en plattform där vetenskap och företag växer tillsammans. Men nu fylls campusen av protester och oro.

Trump-administrationens politisering av den akademiska världen, ofta förklädd till prioriteringar, har skapat ett annat klimat. Forskare inom områden som HIV, hbtq-frågor, vaccinutveckling och kvinnors hälsa rapporterar om nedskurna bidrag och stoppade projekt.

Men det märks också en växande känsla av samhörighet.

Stanford har ställt sig bakom Harvard i en symboliskt viktig protest. UC Berkeley har bjudit in kollegor från Columbia för att diskutera vad som kan göras annorlunda. Men frågan är hur länge forskarna orkar kämpa mot vinden. En del har redan lämnat.

När jag pratar med forskare är de nästan utan undantag bestörta över utvecklingen. De ifrågasätter framtiden. En del uppmanar till motstånd. Men det finns också de, även studenter, som är kritiska till lärare på universiteten som uttrycker politiska åsikter. Som en student sa: det är nog inte lätt att vara republikan om du är student.

Immigranterna bygger Silicon Valleys framgångar

Det finns ett skämt i Silicon Valley, att ingen vågar diskriminera någon eftersom det kan vara grundaren av nästa Meta eller Google.

Det finns så klart grupper som är underrepresenterade även här. Men jag skulle ändå vilja påstå att få bryr sig om var du kommer ifrån eller vilken religion du har – bara vad du kan bidra med.

Två tredjedelar av de som arbetar i Silicon Valleys techvärld är födda i ett annat land. Det är inte en detalj – det är en förutsättning. Bland kvinnliga grundare är siffran ännu högre: hela 73 procent är immigranter. Några få är från Sverige.

Det är också något som blivit allt mer känsligt att tala om. Jag menar alltså inte specifikt dem som invandrat från Sverige, men hur inte bara regionens, utan hela USA:s försprång inom bland annat AI bygger på immigration från Kina, Indien och andra länder.

Nu har DEI – diversity, equity, inclusion – plötsligt blivit ett ord att undvika.

Visa-programmet som gjort att de stora techbolagen i Silicon Valley kan rekrytera de främsta talangerna över hela världen är visserligen intakt. Kanske för att Elon Musk vill ha kvar det. Men oron finns där. Ett stort bolag sägs ha uppmanat anställda med visum att undvika resor. Nästan alla känner, eller känner någon som känner någon, som blivit nekad eller fått sitt visum indraget.

Är folk rädda för att säga vad de tycker?

Ja, en del, eller åtminstone för att skriva det på sociala medier, särskilt om du är här på visum. Det gäller även svenskar och andra skandinaver.

Även under Biden och Obama kunde du bli stoppad i tullen och ombedd att visa din telefon. Men just nu är det nog mest rädslan som är problemet, inte hur sannolikt hotet faktiskt är.

Funderar folk på att flytta hem?

Det pratas om att “snart kan vi kanske inte stanna längre”. Men, sedan övergår diskussionerna ofta till att hylla allt det som är bra här i Silicon Valley – och det är ganska långt till D.C., åtminstone geografiskt.

 

Av Margaretha Levander