När relationen tar slut långt före uppbrottet

Hon trodde att allt var perfekt – tills ett telefonsamtal slog livet i spillror. Belle Burdens bästsäljande bok, Strangers: A memoir of marriage, har skakat om i relationstvisterna. Men när börjar ett uppbrott egentligen? 

Tillsammans med leg. psykoterapeut Lena Gustafsson reder vi ut begreppen, lyssnar på kroppens dolda varningssignaler och undersöker varför slutet på ett äktenskap kan vara starten på något mycket bättre.

Telefonen ringer mitt under pandemin. En främmande man säger orden som delar livet i ett före och ett efter: ”Din man har en affär med min fru.” 

Det är öppningen i Belle Burdens uppmärksammade bok Strangers: A Memoir of Marriage. Dagen därpå erkänner maken otroheten och lämnar nästan omedelbart äktenskapet och familjelivet. 

Men det som gör boken så intressant är inte själva affären. Det är frågan som växer fram efteråt: När började han lämna mig – egentligen? 

Skilsmässan börjar långt före uppbrottet

De allra flesta skilsmässor börjar inte med ett uppbrott. De börjar ofta långt, långt tidigare. Det vanliga är att det börjar med små, gradvisa förskjutningar som man först inte märker. Det kan handla om att det trygga vardagliga som ”hur har din dag varit?” försvinner. Att samtalen bara handlar om det praktiska, medan det härliga, innerliga  snacket om livet och årets semesterplaner blir allt tystare och tristare. 

Många som gått igenom en skilsmässa beskriver ofta samma sak i efterhand: att relationen fortfarande fungerade i den praktiska vardagen – men inte längre känslomässigt eller med omtanke. 

Kanske är det därför många skilsmässor inte bara handlar om att kärleken tagit slut, utan också om något mer existentiellt. Det är inte bara tvåsamheten som går sönder, utan även bilden av det förflutna förändras. Hur var egentligen vårt äktenskap? Vilka vänner har vi? Vilka vänner har jag? Vem var han och vem blev jag? När tappade vi bort oss och vems var felet?

Svaren i terapisoffan

Det är mitt i denna smärtsamma insikt, förvirring och saknad som leg. psykoterapeut Lena Gustafsson möter både kvinnor och män i sin terapisoffa. Förr eller senare ställer hon alltid samma fråga till sina klienter: När förstod du att något var fel? 

Det blir ofta tyst en lång stund. Sedan kommer svaren: 

• ”Jag visste det egentligen redan från början.” 
• ”Jag ville säga nej den där dagen när alla samlades för att fira vårt bröllop, men jag kunde inte. Jag tänkte att det blir nog bra.” 
• ”Vi var så olika, och olikheterna blev bara större. Och jag visste det”

– Egentligen handlar skilsmässor om något större än konflikter eller otrohet, förklarar Lena Gustafsson. Det handlar om att vi förändras med tiden, om olika förhållningssätt till livet och om drömmar som skiftar. Det handlar också om att inte kunna uttrycka de behov vi hade, eller att vi trodde att det skulle bli lättare att kompromissa med tiden. 

Kroppen vet 

Innan skilsmässan är ett faktum – oavsett vem som tar initiativet – känner kroppen ofta av det långt innan tankarna har fattat vad som pågår. Många beskriver symtom som t ex  sömnsvårigheter, oro eller en diffus känsla av att något inte stämmer, utan att kunna sätta fingret på exakt vad. 

– Inom polyvagalteorin talar man om hur nervsystemet ständigt söker signaler på trygghet eller hot i våra nära relationer, säger Lena Gustafsson. 

När närheten och tilliten förändras registrerar kroppen det långt innan orden finns där. Men eftersom vi är så vana vid att leva i våra tankar, kör vi helt enkelt över kroppens signaler. Vi förstår inte alltid kroppens klokskap.

– Vi hoppas att det ska bli bättre och drar ofta ut på beslutet. Av kärlek. Av rädsla. För barnens skull. För ekonomin. Eller för hoppet om att det ska bli bra igen. 

Det gör att många skilsmässor är kulmen på en lång inre process som plötsligt blir glasklar – och då går den ena parten. Och det går ofta snabbt,

Det är just om chocken att bli lämnad, till synes utan förvarning, som Belle Burden berättar om i sin bok. Hur livet går sönder, hur synen på det som varit blir ett stort frågetecken, hur den egna identiteten förändras och hur ensamhet kan kännas rent fysiskt smärtsam. 

Kraften i att skapa ett nytt liv

Men vi människor har också en enastående förmåga till återhämtning. Lena Gustafsson lyfter fram begreppet resilience (motståndskraft) – inom psykologin handlar det om förmågan att ta sig igenom avgörande förändringar och så småningom skapa mening, riktning och liv igen. Inte genom att förneka det som har hänt, utan genom att förstå sig själv, sin egen inneboende styrka och förmågan att fungera trots svåra tider. 

Det som först kändes nattsvart blir i efterhand ofta till klokskap, ökad självkännedom och så småningom ett bättre liv. Och kanske är det just där som något nytt börjar. Inte i själva uppbrottet, utan i det ögonblick då människan långsamt inser: Jag överlevde det här också – och jag lever! 

Kanske är det därför så många som gått igenom en skilsmässa, långt senare, kan beskriva två till synes motstridiga sanningar på samma gång: Det var det svåraste jag varit med om. Och det var nödvändigt. 

Ibland handlar slutet på en relation inte bara om att bli lämnad eller att lämna någon. Det handlar om att långsamt hitta tillbaka till sig själv.