Den tysta skilsmässan – är ni i riskzonen?

En tyst skilsmässa smyger sig ofta på utan stora ord eller konflikter. Vardagen rullar på, men samtalen minskar och avståndet mellan er växer. Hur vet man att relationen är på väg att förändras – och vad kan ni göra för att bryta mönstret?

Det var inte så här det var tänkt.

Ni delar adress och vardag. Kalender och kylskåp. Men känslomässigt har ni kanske redan flyttat isär.

Det vi ibland kallar en tyst skilsmässa handlar sällan om stora gräl eller dramatiska uppbrott. Tvärtom. Den smyger sig på. Sakta men säkert tystnar samtalen om det som faktiskt betyder något. Närheten bleknar. Och till slut känns det som att man lever parallella liv – i samma hem.

Jag möter det här ofta i terapirummet. Par som inte riktigt vet när det började, men som vet att det är tråkigt, de är ledsna och undrar vad de ska göra. De har inte bråkat särskilt mycket. Men de har slutat prata. Eller rättare sagt – de pratar bara om logistik: hämtningar, elräkningar och vad ska vi äta? Ingenting som känns.

Den plågsamma tystnaden

Ibland är tystnaden nästan värre än konflikten. För där det finns olika åsikter och lite tjafs så finns det fortfarande engagemang. En vilja att påverka, att bli förstådd. När tystnaden tar över är det lätt att tro att man gett upp. Och tystnaden är plågsam.

Det är det här som gör en tyst skilsmässa så svår att upptäcka – och så tung att leva i. Många fortsätter av praktiska skäl. För barnens skull, för ekonomin, för att det är så mycket som står på spel. Och plötsligt har åren gått, med tvåsamhet på ytan men ensamhet inuti i kropp och själ. 

En kvinna jag träffade för många år sedan beskrev vägen mot skilsmässa som en stillsam panik. Hon satte ord på det hon kände när äktenskapet gled henne ur händerna, hon varken kunde eller orkade mer. Det var över. Jag har burit med mig de orden sedan dess. Det är precis så det kan kännas – som att kvävas, men utan att någon märker det.

Så vad kan man göra?

Våga prata om det. Ställ frågan rakt ut när ni är själva och inte kan bli avbrutna. ”Upplever du också att det känns som att vi glider isär. Det kan kännas som att öppna en dörr man helst vill hålla stängd, men tystnaden är inte en lösning. Det är bara en fördröjning.

Samtalen leder inte alltid till den återförening man kanske hoppats på. Ibland blir det tydligt att relationen faktiskt är över. Men om det finns en gnista och man väl får i gång samtalen, så kan det bli den vändpunkt man faktiskt behöver. En chans att se på varandra med nya ögon. Förstå vad som har gått förlorat – och vad som kanske finns kvar att bygga på.

Parterapi eller individuell terapi kan vara ett viktigt stöd under resan framåt. Inte nödvändigtvis för att rädda den relationen som är över – utan för att förstå vad som hände och förstå sig själv. Det kan göra hela skillnaden i livet. 

Är ni i riskzonen? 

• Ni har slutat prata om framtiden.
• Ni sover i olika rum – inte för att få bättre sömn, utan för att slippa vara nära.
• Ni undviker gemensamma aktiviteter och sociala sammanhang.
• Närhet, både fysisk och emotionell, är nästan helt borta.
• Konflikter har ersatts av tystnad.

Fem råd – det handlar om babysteps!

1. Hitta det som skaver. Det är aldrig för tidigt att prata och fråga, men det kan bli för sent. Tips: Var inte irriterad eller snabb att döma. 
2. Se över era gemensamma mål. Finns det något ni fortfarande gillar att göra tillsammans? 
3. Babysteps till närhet. Små gester kan göra stor skillnad, det är inte det storslagna som skapar närhet. 
4. Kör ni fast? Terapi kan vara det som öppnar dörrarna. Det är ett verktyg – inte ett nederlag.
5. Var ärlig mot dig själv. Tänk till, känn efter och observera hur du/ni lever. Stanna inte kvar bara av rädsla, skuld eller vana – och bli den missnöjda partnern!

Som psykoterapeut har jag mött många par mitt i de där avgörande samtalen. Ibland går det att hitta tillbaka. Ibland inte. Men det finns alltid något hoppfullt i viljan att förstå – att lyssna, att göra det som krävs för att inte fastna i tystnaden.

Av Lena Gustafsson

Läs också: 
Skilsmässan blev en ny chans i livet →

Lena Gustafsson har drivit förändringsledning mot tydliga mål i stora bolag under 25 år. Lena är legitimerad kognitiv psykoterapeut och har omsatt den kunskapen inom ledarskap och medarbetarskap i näringslivet.

Kontakta Lena